Unik upplevelse: Samiska kåtor med tystnad, norrsken och stjärnhimmel!

Lappland, december. Midvinternattens köld är hård, tjugoåtta minusgrader för att vara exakt.

Snön knarrar under fötterna och ljuset så här års är något alldeles speciellt. När inte stjärnorna glittrar och glimmar är himlen rosa, djupblå och lila.

I världsarvet Laponia

Utanför Jokkmokk och Gällivare, i världsarvet Laponia och med storskog, fjäll och vidsträckta myrar som närmaste grannar, står fem tältkåtor utplacerade. Det är gott om plats mellan dem.

Hit, till Sápmi Nature Camp, kommer nu människor från när och fjärran för att ”göra ingenting” – och för att få veta mer om samernas vardagsliv och traditioner.

– Man kan se det som ett problem att man inte kan ladda mobilen här eller att det varken finns el eller rinnande vatten. Jag tycker att det är en fördel, säger Lennart Pittja som har skapat den unika turistsatsningen.

Läs också: Belgisk turistsuccé i Ockelbo: Vi säljer tystnad till stressade européer!

Fem tältkåtor

Tältkåtorna, lavvus på samiska, har plats för totalt för tio gäster och står på varsin träplattform. Invändigt är de bekväma och varma, med trägolv, vedeldad kamin och riktiga sängar.

Bara sex månader om året står de här. I mars packas rubbet ihop och sätts inte upp igen förrän till nästa höst. Enligt mångtusenårig samisk tradition brukas naturen med respektfull varsamhet.

Nomad i själ och hjärta

Lennart är själv same, född och uppvuxen i en samisk renskötarfamilj.

– Jag är nomad i själ och hjärta. Pappa var renskötare och för att följa renarna flyttade vi två gånger om året, berättar han.

Han har egna renar men är bofast i Gällivare året om. Hans bror är renskötare på heltid.

– Den dagliga tillsynen av renarna sköter min bror men under vissa perioder hjälper jag till. Renarnas rörelser och behov har präglat våra liv i generationer. Jag har en stark känslomässig koppling till renen, säger han.

Tältkåtorna är belägna på renbetesmarker som tillhör familjens sameby Unna Tjerusjs i Nábrreluokta, vid Luleälvens strand.

Läs också: 60 tysta och orörda platser i hela Sverige

Rosat av National Geographic

Redan premiärvintern 2016 utsågs det till en av världens mest hållbara och minnesvärda upplevelser av det ikoniska magasinet National Geographic.

För Lennart är det ett sätt att med stolthet visa upp sin kultur och samtidigt få ekonomi i det.

Gästerna får låna varma skoteroveraller, kängor, mössa och vantar så att alla ska kunna vistas utomhus utan att frysa.

– Dessa marker är mitt hem och är ett med mig, med mina förfäder och med mina barn. Men jag går aldrig omkring i samiska kläder för att se exotisk ut. Jag bär dem bara vid speciella tillfällen, som bröllop och fest, säger han.

– Det jag vill förmedla är intryck, berättelser och möten som är på riktigt, som gör avtryck i själen. För mina gäster, men också för min egen skull. Och för våra renar, fortsätter han.

Vill sprida kunskap om renens betydelse

För Lennart vill vara en ambassadör för renen, och renarnas betydelse för samerna.Redan 2004 tilldelades Lennart utmärkelsen Sveriges Bästa Ekoturismarrangör. Då var affärsidén på att låta gästerna färdas över snö och vidder på uråldrigt samiskt vis med slädar dragna av renar.

Läs också: Svensk natur i klass med Amazonas

För det samiska arvet vidare

Han var noga med att tidigt förankra etableringen av turistcampen och få godkänt av de andra i hans sameby.

Han hoppas att campen ska hjälpa till att föra det samiska arvet vidare till hans tonårsdöttrar, som inte upplevt det traditionella renskötarlivet.

– Det kan bli ett sätt för dem att lära sig om sitt eget ursprung. De gillar att vara ute i naturen, fara upp på fjället eller ut i skogen, det är aldrig några diskussioner. Det har jag i alla fall lyckats förmedla, fortsätter han.

Lokala läckerheter

I närheten av de fem tältkåtorna finns en timrad liten stuga och en vedeldad bastu. I skenet av stearinljus och en knastrande brasa bjuder Lennart på lokala läckerheter som varmrökt fjällfisk och suovas, lättrökt renkött.

– Livet här innebär att vi tar vara på tiden tillsammans. Vi samtalar runt matbordet, går ner till sjöstranden, tänder en liten eld och gör i ordning kaffe, säger han.

– Att få sitta kring en eld under stjärnorna och lyssna till berättelser om samernas liv och traditioner, blir ofta en av de största upplevelserna, säger han.

Läs också: Erik och Kristina färdas på 1800-talsvis: Knarret från hovarna är som meditation