stomme till torvkåta, modell, kåta, lavdnjegoahti (saN), darfegoahti (saN), kåtor, modeller, byggnadsdelar, obestämt

Modell av stomme till torvkåta i miniatyr. Modellen visar en torvkåta i bågstångsmodell, placerad på en plattform.
Modellen är byggd av smala björkpinnar ca 1cm i diameter. Den är verklighetstrogen och visar tydligt konstruktionen på en torvkåta med bågstångskonstruktion.

Grundkonstruktionen består av två par bågstänger / bealjit (av böjd björk) som kopplas ihop i toppen med en vågrät bärande (gryt)-ås / suovvamuorra.
Ovanpå bågstängerna /bealjit ligger två vågräta stänger / doaresmuorat parallellt med grytåsen / suovvamuorra. Ovanför eldstaden ligger två kortare stänger / doaresmuorat tvärs över dessa, tillsammans formar dessa öppningen för rökhålet / riehpen. Bågstångsparen kopplas även samman längre ned på väggarna med två parallella stänger / doaresmuorat på var sida. I en traditionell torvkåta i bågstångsmodell, hade grytåsen / suovvamuorra stöttats upp av klykstänger / cakkit på utsidan om bågarna / bealjit, en vid köksdelen / boaššu och två vid ingången /uksa. Dessa saknas i modellen, vilket gör det möjligt att sätta in ett fönster och en dörr.

De stående kåtastängarna / goahtemuorat står i cirkelform, upptill vilar de mot grundkonstruktionen. Gavlarna med dörr och fönster vilar mot bågstängerna / bealjjit och sidorna mot de vågräta stängerna / doaresmuorat. Vid de vågräta stängerna / doaresmuorat skarvas kåtastängerna / goahtemuorat för att följa bågstängernas form, de utgör kåtans tak.

Modellens olika delar är fästa med lim och träplugg i genomgående hål genom stängerna /goahtemuorat, i verkligheten kan de spikas. Förr användes inte spik, konstruktionen ska vara självbärade. Kåtan har ett fönster av plexiglas, placerat mittemot dörren, vinkeln på kåtastängerna / goahtemuorat har gjorts flackare för att kunna sätta in fönster och dörr i lodrät vinkel, som när man gör en takkupa på ett hus. Fönster har enligt tillverkaren förekommit i hans trakter sedan 1960-talet. Innanför dörren ligger två stockar / bearbmehat som leder fram till eldstaden / árran och ramar in det risade golvet på var sida / loaidu. Golvet mellan bearbmehat är grusat i modellen.
Inuti kåtan finns en eldstad / árran av små stenar med små pinnar som ska likna ved i, där finns även en liten röd lampa som går att tända (sladd med stickpropp) om man vill "tända elden". Golvet i kåtans sidor / loaidu risas med björkris /duorggat i verkligheten, här symboliseras det av grönt konstgräs (som täcker hela plattformen som kåtan står på). Det är bäddat med med en bälling som ska likna renskinn /duollji samt bomullstyger som ska likna sängkläder på var sida närmast väggen / sokkiin. Mellan eldstaden och fönstret i köksdelen / boaššu finns ett litet bord.

I verkligheten ställer man kåtastängerna på flata stenar för att skydda från röta. Trästommen på torvkåtan täcks med björknäver som läggs omlott med insidan uppåt, med cirka 1 decimeters överlappning. Utanpå näverlagret travas torven / lavdnji i block, på varandra.

Modellen är tillverkad av Nils Henrik Gunnare från Duorbbun sameby, som också är en av uppgiftslämnarna i Yngve Ryds byggnadsantikvariska rapport "Torvkåtor" från 1994.